Bloggen lever igen
"Take me down to the paradise city" brukar Axl Rose sjunga, vad han menar med paradis vet jag inte riktigt men jag kan meddela att jag och Johan hittat något som i alla fall jag tycker är det närmaste paradiset jag kommit, Boracay säger jag bara!
Men innan vi kommer till detta kommer jag dra en snabb redogörelse om hur våra sista dagar i Singapore var. Det mesta flöt på som vanligt och vi jobbade faktiskt ganska hårt, kvällarna ägnades åt att gå runt på olika shoppingställen och försöka pruta så mycket som möjligt. En rolig grej upplevelse var när Johan skulle försöka köpa en Ipod billigt. Vi hittade ett ställe där vi en riktig surgubbe stod och sålde Ipodar. Vi lyckades pruta ner Ipoden till ca 850 kr men var ändå inte riktigt säkra, försäljaren sa dock att om vi gick skulle hans erbjudande försvinna. Vi trodde att han bluffade och bad att få komma tillbaka en stund senare. När vi ca 20 min kom tillbaka blev gubben vansinnig och frågade om vi inte fattade engelska. Vi gav dock inte upp hoppet utan bestämde att jag ensam skulle försöka gå dit nästa dag för att återigen pruta och sedan också köpa Ipoden. Det hela gick till en början mycket bra men efter en stund kände försäljaren igen mig och helt plötsligt sa han bara, "The Ipod is sold out, you can't buy it!" Då hade han ändå 10 stycken mitt framför sig, skön snubbe!
På fredagen blev det ett lite vemodigt avsked från alla schysta arbetskamrater. Förhoppningsvis kommer dock några av dessa till Sandviken så då får vi försöka bjuda igen lite.
Nu till resans höjdpunkt, semestern!
Som ni sedan tidigare kanske vet så skulle jag och Sven åka till en liten ö tillhörande Filippinerna. Vi hade läst mycket gott om ön och hade därför också högt ställda förväntningar. För att ta allt från början så kan jag berätta att vi på grund av snålhet valt det absolut billigaste flyget. På Singapores flygplats fanns 4 terminaler, Terminal 1,2 och 3 samt sist men inte minst en med det glamorösa namnet "Budget-terminal". Gissa vilken vi fick åka ifrån?
Under den första flygningen fick Johan ett sånt där härligt utbrott igen. Eftersom att han är väldigt lång så satt vi vid en nödutgång. Man skulle ju kunna vara nöjd med detta men av någon outgrundlig anledning så satt Johan ändå och irriterade sig på (trots att han själv hade den plats han ville ha) att fler korta asiater fick sitta vid nödutgångarna, undertecknad höll på att skratta ihjäl sig när Johan säger "Jag fattar inte varför dom där jävla pygmeerna får sitta vid nödutgångarna". Självklart menade han inget illa utan var nog bara lite smågrinig pga trötthet.
Efter flygplansbyte i Manila så var vi sedan äntligen framme vid Boracay. På flygplatsen blev vi upphämtade och guidade till hotellet. Väl här trodde man nästan att man drömde. Det var precis så fint som på alla bilder och uppfyllde verkligen alla krav med råge. Stranden är ca 2 kilometer lång och med helt pärlvit sand. Vi tillbringade eftermiddagen med att bara ligga i vattenbrynet och totalnjuta av livet, så jäkla fint! Dock tänkte jag gräva ner Johan när han sa att han saknade snön i Sverige.
Hotellet vi bokat var också grymt fint med fler olika restauranger, gym, tennisbana osv. Man kan inte säga annat än att livet leker.
Eftersom att vi båda var trötta efter resan hit så tog vi det lugnt på kvällen. Vi han dock prova på hotellets poolbar, den rekomenderas.
Sist men inte minst vill jag gratulera min kära farfar som fyller 70 idag, GRATTIS!
Bjuder på några bilder som avslutning
