Happy Hour

Det här inlägget skulle ha lagts ut igår. Internet fungerade dock inte vilket gör att jag lägger ut det nu istället.

Boracay är hemvisit för många farliga djur. Ett av de absolut farligaste är den så kallade "Happy Hour" som varje år skördar åtskilliga offer bland oerfarna turister. Happy Hours bästa kännetecken är att den på nolltid drar till sig massor med folk (mestadels turister). Den invaggar sedan dessa i någon sorts falsk tryghet där man tror att man har kontroll, sedan när man minst anar det så slår den blixtsnabbt till och hela världen vänds upp och ner. Till er förmodade förfäran kan jag medela att jag och Svennis igår var mycket nära att bli nya offer för "Happy Hour" men genom att vi höll oss kyliga och inte hetsade upp oss och fick panik när vi insåg vad som höll på att hända så klarade vi oss helskinnade ur knipan. Johan här dock behövt hela dagen idag för att återhämta sig.


Om ni läste gårdagens inlägg så vet ni att vi hade en inplanerad returmatch i tennis idag. Denna fick dock tråkigt nog ställas in eftersom Johan påstod att han hade vätskebrist, jag tar det som en seger!


Som ni kanske förstår har dagen inte ägnats åt några hetsiga aktiviteter utan mest åt avslappning. Vi har varit och plaskat lite i havet men tyvärr så hade nån av vädergudarna magknip och bestämde sig för att ta ut sin ilska genom att kasta ner otroliga mängder vatten på oss jordbor. Eftersom vårt hotellrum är så fint så har det dock inte gått någon nöd på oss. Har man några avsnitt av My name is Earl kan man lätt bli av med några timmar.


Vid middagen hände en rolig incident. Johan stod i en matkö, plötsligt glider 3 kvinnor in före honom i kön. Självklart vågar Johan inte säga till att dom faktist borde stå bakom honom. Istället påstod han att han var en gentleman och lät dem gå före, mjo visst!


Vi har även vart och köpt oss ett varsit par simglasögon. Med i paketet fick man även hörselproppar och näsklämma. Självklart måste manutnyttja det man köpt så vi tog på oss hela munderingen och gick ner på stranden. Vi hade tur för det var inte så många där, gissa om vi fått en del blickar annars.





 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0